Anteckningar under studiecirkel i hembygdskunskap anordnad av Värsås blåbandsförening, troligen sent 50-tal. Med i cirkeln var troligen; Emil Hägg, prästen Lundell, Sonja och Fredrik Wahlander Kivenäbben, Evald Kjellander Djursätra och troligen Sanna Jansson Skattegården.

Om naturen
I Värsås socken går intet berg i dagen. Flyttblock finns vid Djursätra (Ferms gård), vid  Svänaskogen och Lövåsen.
Av arealen 49,5 kvkm torde omkring 1/3 vara odlad jord. 
Av växtlighet bör observeras: Gran med 6 toppar vid Ferms gård i Djursätra,  vackert ekbestånd vid Tåstaryd, vackra ekar vid Lövåsen.

Om djurlivet berättas; Förr sågs hjortar vid Vitamossen och Brittnäs. Älgen har ökat. Rådjur och grävling finns. Förr även utter. Tillgången på fasaner, tjäder och orre är dålig.

I Djuran fiskades förr gädda, ruda, ål. Lake, braxen, id i Tidan dessutom mört och någon laxöring. 
Utnyttjade naturtillgångar utöver jorden och skogen är vissa grustäkter, det järnhaltiga och radioaktiva vattnet i Fjursätra brunn samt leran vid Essbjörntorp, där tegelbruk tidigare legat. Om dålig kvalitet på produkterna synes dock dessvärre följande nidvisa om bruket och dess tegelmästare vittna. ”Säll är den man, som tegel slår utan ända.
Den ena röd, den andra vit och alla dåligt brända.” 
Till fridlysning skulle möjligen en ek vid Tåstaryd böra ifrågakomma. 

Fornminnen
Domarring på Storegårdens mark är enligt Ernst Salomonsson tidigare känd men är nu borta. 
Brandgravar med urnor är vetenskapligt undersökta vid Stensberg. 
Fornlämningar finns också mellan Åsen och Liden i Varola. Ernst Salomonsson har gjort upp en lista över fynd  av lösa fornsaker. Dessutom är fornyxor funna i Eneborg, och Månstorp.  

Kyrkan
Äldsta kyrkan trol. 1100-tal. Därom vittnar den gamla kyrkdörren, beskiven i konsthistoriska arbeten och Värsås förnämsta sevärdhet. Denna kyrka torde ha tillbygts på 1700-talet. Se gamla räkenskapsböcker i församlingen. Nuv. kyrkan byggdes 1856-57 av Anders Pettersson. Kontraktet med honom finns i protokollsböckerna för församlingen. I samband med kyrkobygget utvidgades kyrkogården. Ny utvidgning norrut 1906. 
Rester av gamla innertaket i gamla kyrkan finns i taket utanför läktaren. Vissa bräder lär finnas i Rönnebäckens flygel. Gamla kyrkans altartavla ligger i tornet. 
Från 1800-talets väckelsetider i Värsås berättas om inflytande från ”roparna” troligen sammanhängande med Hoofianerna i Svenljungatrakten.

Skiften
Djursätra by skiftades 1848-52, Värsås by 1852, Brumstorp 1858, Torbjörntorp 1828 ( kunde då ej genomföras). Gammal karta över Värsås by före skiftet finns hos fru Sanna Jansson. 1856-57 flyttades andra rotens “fattigstuga” från backen nedanför Wahlstrands ladugård till Blombacka. En uppgift angiver att den gamla fattigstugan tidigare varit byns finaste hus med tegeltak.

Soldattorp
Liljegården och Ödegärdet hade Lundsbrunn, Värsås Skattgården nuv. Lingons, Sörgården hade sitt i Fågelås, Lilla Värsås hade Kjellstugan, Månstorp Källebo, Örjanstorp Vestorp, Tåstaryd och Stenbäcken ett mitt för stora vita huset i Stenbäcken. Svängskogen hade ett torp neråt Norlings stuga, Ormebacken hade den s.k Bedas stuga, Essbjörntorp hade Nytorp, Lövåsen delade med Stommen i Sventorp, Storslätten med Oxelbacka i Sventorp, Djursätra boställen är de s.k boställena vid vägen mot Varola. Kivenäbben hade sitt bakom Wahlanders gård mot Lyckan, Brumstorps var Karlsro och ett mitt emot på andra sidan vägen. Bruntorp hade Nyttorp (Smedbergs). Djurström höll ryttare. Torbjörntorp hade den s.k Backe-Villes stuga på vägen mot Baståsen. Gudmundstorp skänktes till prästen och har varit löneboställe i varje fall sedan 1772.

Torp
Bland torp märkes följande: Lillegården hade Eneborg, Stommen Midskog och Aspelund, Lövåsen Hyttan, Nolgården i Brumstorp Allmänningsbron och Lilla Värsås Nyskogen. Bruntorp hade ett torp i Korsberga, som heter Stenbacken. Där skall enl. traditionen kungsmördaren Anckarström ha bott under antaget namn Ulfvenskjöld, beskyddad av Lagerberg på Bruntorp, vilken var en av de medsammansvurna. Uppgiften har ej kontrollerats.

Backstugor
Vid Enebacken (i Bloms hage) låg “Gårdes-Petters” och Kjellstugan vilka nu ingår i huset Enelund.

Småstugor i övrigt.
Vid den s.k gröna banan mellan Djursätra och boställena låg en. “Nosen”s stuga låg där Ahls nu ligger, brännbergs mitt emot Öbergs i Örjanstorp, Ernst Varodell bodde intill Robert Jansson i Svängskogen. Där också “Skrabera-Maja”.
Kjell-Manes bodde norr om landsvägen vid bäcken vid Stenbäcken. På andra sidan bäcken låg Östs. Vid Kustorps utfartsväg bodde “Glases”. I vägkorset vid Ödegärdet låg en stuga, vid Månstorp Dungen. Vid vägen till Valhall bodde “Snygges-Märta”, gift med Snygg, som fungerade som Böneman. Om honom sades det att han hade 20 par i verket och 30 påtänkta. Böneman var att var lite av äktenskapsmäklare.
”Sulagategårn” går från landsvägen mellan Kyrkobråten och Källebo till Fallet. Vid landsvägen låg Hagen en stuga bebodd av torparen “Sulen”. Åt Gudmundstorp till låg en stuga. Där, ute på gärdet; fanns också en stor sten, på vilken “Håka-Pelle” brukade ha observatorium. Honom frågade man om det skulle bli snö till jul, varvid svaret var “Ett par timmars glapp”men då sulle han ha ett par supar annars kunde man hotas med stryk.

“Skräddare Schröder bodde i sänkan bortö Djurström. I landsvägsbacken ner mot Djuran vid Djursätra fanns en linbast. Vid garveriet på andra sidan ån bodde “Strands-Nuffe” i en backstuga. Han gjorde kvastar. Mellan Eneborg och Enebacken låg “Jonas” stuga, mellan Enebacken och Lunden 3 stugor. En av dessa var “Pettera” Den hade en murad spis mitt på golvet.
Gamla hus i socknen är nu framförallt Västergården och en stuga på Eneborg.
Ett gammalt byggnadssätt var stampad lera på trä. Flygeln till Skattegården Värsås är ett exempel på detta. Knuttimring med utskjutande knutar finns bl.a i det första s.k bostället. Tegeltaken kom till bygden för omkring 100 år sedan ( bör ha varit ca 1850-60-talet) . På 1860-talet lades en järnhall in i spisarna, på 1870-talet kom järnspisarna. Värmeledning kom först till Stolslätten på 1920-talet och därefter till Lindhem 1929.
En vanlig bebyggelse på en gård i socknen såg ut som följande: Stuga, flyglar med tvättstuga, brygghus, visthusbod, rum för tjänstefolk, fähus, oxladugård, körhus, lada, 4 kor hölls på 8-ingen, 2 oxar, en häst för gästgivarskjuts. Svinhuset var ofta en tillbyggnad med snedtak intill fähuset. Svinen fick gå ute. Hönsen höll tidigare till under sängen, sedan i ladugården. Man höll gäss och får, getter i ladugården för att korna inte skulle få kastsjuka. I bastan bereddes linet. Man repade, rötade, bråkade, släckte, häcklade. En “tjörna” var en sämre sorts basta. Man hade också smedja. Brunnen hade våg.

Kjellanders gård i Djursätra byggdes efter branden 1721 och flyttades vid skiftet.
För att hägna markerna “sveddes hank” av gran. Stengärdesgårdar saknades i allmänhet.